jag ville tro att den var ren och outspädd
vi försökte prata om det
om allt det som hände och inte hände
men efteråt talade vi aldrig mer om det
lät det rinna ut i sanden
kunde aldrig sätta ord på vår obestämbara längtan efter.. något

en dag kom jag att tänka på café treblinka
kommer du ihåg den gången vår lägenhet svämmade över?

det är egentligen samma story all over again. som det alltid är. eller så kan jag inte riktigt släppa det än. ikväll barn, byter vi ut vinflaskan mot en ölburk.

har först hålla samma takt som staden. hon sover aldrig - jag sover aldrig. det blir aldrig tyst häromkring. omkring och around och inside. hazy days, lazy days. allt är sömnigt, lite nihilistiskt, så tragiskt casual att det nästan är helt apatiskt. 20 år av oh well whatever nevermind. är det bara jag eller vår generation?
ibland känns det som att det bara är jag.

lol