abc

2012-01-27T00:29:00.004+01:00

det var något med hans blick.
eller snarare insikten av att jag inte kände något när han såg mig i ögonen.
och vice versa.

alla bara utnyttjar varandra. det är så fint. tar och tar, ger för att man kan ta lite till. och när allt är dött hittar man någon annan. cue the circle of life. tack

"vi måste gå tillbaks till stenåldern igen"

2012-01-26T23:46:00.006+01:00

det här livet är så romantiskt.
bevittnade hur någon iklädd toapapper klättrade över ett staket för att komma in på warehouse-festen. istället för att dansa den kvällen bröt han sina fingrar. ingen tyckte att det var konstigt att han blödde från örat.

happy halloween.

hur ironiskt är det, att vi letar överallt för att hitta lyckan. länder, städer, platser, utanför och innanför men allt som egentligen krävs för att känna sig vid liv får plats i min bakficka.

det är sant, allt dom någonsin har sagt är sant.
allt går rätt men känns aldrig rätt. undrar när jag någonsin kommer vara nöjd. vet fortfarande inte vad det är som fattas. går balansgång mellan sweetness och sickness, lever lite ur fokus. kan ticka av alla rutor på att-göra-listan men ändå känna att jag har glömt det viktigaste.

vill kunna blint massproducera skit, ge alla det de vill ha, roll in the cash och sluta krampa av existentiella ångest-attacker varannan dag.
är rädd. vet inget annat sätt att vara. det här är väl ett erkännande av nån sorts livssorg. kanske inget stort, men stort nog att det stör.

contemporary life, contemporary romance.

2012-01-06T03:59:00.001+01:00

“DO YOU REMEMBER THE NIGHT
THE TWO OF THEM KISSED
AND YOU WERE ALONE? CHOPIN DESCENDED
FROM GOD’S GARRET
AND IT WAS A PERMANENT BLOW
SUDDENLY YOU WERE GROWN UP AND UNHAPPY”

2012-01-06T03:17:00.005+01:00

2011 - året jag skulle bli kär...det gick... sådär

vill skriva att I've been
crying all night
drinking all summer

men det hade varit 50 procent lögn.

har haft ett fint år. har njutit av allt gott, har njutit lite för mycket. vet att detta inte uppmärksammas så ofta. men jag kommer minnas, alla neverending nights and miserable mornings. det glittrande taket, balettdansöserna på scenen, öldränkt källargolv och håkan dans i ett land som inte förstod håkan alls. smaken i min mun. allt vi skulle göra men aldrig gjorde. hur fint det va men aldrig kommer kunna bli igen. 7:45 hans sömniga ögon när han vände sig om för att väcka mig, doften av en annan person i mitt hår. jag kommer minnas, den totala friheten och hur vi sakta försöker lära oss att hantera den.

bubbelte

jag kommer minnas hur hackney road vaknar till liv om morgnarna, det idylliska skenet, de sönderslagna ljuslyktorna, transorna, läderbögarna, pensionärerna. indiansommaren och alla gånger jag vandrade hem så nöjd att jag trodde jag seriöst skulle explodera. bäbisfasoner, bäbiskinder, alla våra försök att rädda varandra när vi inte ens kan rädda oss själva. mitt oändliga självömkande. jag kommer minnas, all dans som dansades, drycker som intogs, samtal som hades, nummer som byttes.

det existentiella, allt jag sa för att världen gjorde mig så glad. allt jag sa som jag egentligen inte menade. jag kommer minnas din blick, och din blick, och din blick igen. ursäkten, natten, avslutet.

jag kommer minnas, när himlen går i grått och rosa. det sammetslena och det betonghårda.
jag kommer minnas stockholm och vitabergsparken.
jag kommer minnas allt jag skyfflade under mattan som exploderade i massiva breakdowns och oändliga comedowns.

mest av allt kommer jag minnas alla fina människor jag träffat. tror josh sammanfattade det bäst när han skrev "Made some absolutely killer friends this year even if it was a shit year. Dope"

det har inte varit skit, det var okej.
men 2012, du är efterlängtad.
less intense,
more suspense snälla. det är dags att bli seriös nu.

x

anteckningar från 2010.

2011-12-26T05:11:00.016+01:00

rom och cola i en vodkaflaska. vi sitter på ett tak någonstans i Dalston. han kallar mig darling. jag håller i en cigarett men vill egentligen hålla någons hand. ler lite, låter han kalla mig darling.

plötsligt kom glasflaskor flygandes från ingenstans.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

utanför tesco ringer jag fel person.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

åkte 149an upp till Dalston...igen. Följer med Aleks in på Tesco och känner mig översminkad. Kallpratade med hans vän och känner mig översminkad. Maten var god. Jag satte mig på ett tuggummi. Synnerligen konstig känsla över hela dagen. Undrar varför jag sminkade mig så mycket

det var inget speciellt. han handlade mat. jag hade för mycket smink på mig. 'fair enough'

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

varför är det alltid så jävla grått i den här staden. varför är paris så jävla rosa, sockervaddigt, diana-objektivigt. alltid det här jävla regnet. jävla september.

har svårt att skriva något mer.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

känner mindre. upplever mer. hamnat i ett kulturellt mörker. väntar på renässansen. nyckelord: vänta.

svarta hål som bara finns och frodas. som vanligt utspelade sig allt i nån eastend-bar. vi skrattade och hostade och var lyckligt omedvetna om vad som skulle hända. alla var så vackra då.

“I’m constantly bored”
“I know, I can tell”

har lite svårt att fastställa vilken dag det var. var vid det här laget för berusad för mitt eget bästa. såg decembermörkret sippra in genom fönsterrutorna och insåg att det var dags för mig att gå hem.

jag gick aldrig hem.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

en cigarett som lyser upp mörkret. mitt ena jag insisterar med att lära känna honom. mitt andra jag visste att det skulle förstöra illusionen jag byggt upp. jag har alltid rätt. så blev det. jag kommer aldrig förstå varför jag gör som jag gör. usch.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

luften är kall. jag har samma gråa kappa på mig. bär på en evig förkylning. han kysste mig igen. det här bådar illa.
1. han kommer bli sjuk.
2. jag kommer aldrig bli frisk.

han har förövrigt också den här Burberry parfymen. konstigt att jag inte kan föreställa mig ***** ansikte framför mig men jag kommer ihåg hur han luktar som om det var igår. Det är så roligt, de här situationerna som jag helt utan motstånd har försatt mig i...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

tror vi fortfarande var fulla när vi vaknade. nej , jag var nog definitivt full. han vinglade till och lutade sig mot dörrkarmen, drog händerna över ansiktet, genom håret, ler och ställer mig en fråga. antagligen något om kaffe. antingen "i need coffee" eller "do you want some coffee" kommer inte ihåg, var distraherad av hans nakna kropp.

vid köksbordet inser jag att jag fryser om mina ben men vill inte lämna stunden, ögonblicket. det var så fint, som tagen ur en film. liksom morgonsolen, lukten av kaffet, hur han så koncentrerat rullar sin cigarett och när han är färdig skakar han bort håret ur ansiktet, tittar upp och ler. kommer ihåg att jag tänkte att vissa män skulle kunna döda för sånt hår, mörkt, lockigt, helt ostyrigt och typ perfekt på ett sånt nonchalant sätt. tänkte att prins william hade behövt lite av hans hår.

han verkade vilja säga något men mumlar något annat. klockan på mikrovågsugnen visade 10:51.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

tänk om jag helt plötsligt hade fått kraften att kunna kontrollera tiden. bara jag och ingen annan. jag hade faktiskt hjälpt andra också. men om jag känner mig själv rätt, vilket jag faktiskt ofta tvivlar på, hade jag snabbt blivit för beroende och för besatt av min nyfunna power, åkt fram och tillbaks i tiden och hamnat i en evig time-loop för att jag inte hade kunnat bestämma mig vilket scenario jag tyckte bäst om. således hade jag blivit galen och dött i nån konstig freak-accident. har tänkt på det här. alla krafter leder till att jag kommer bli galen och dö. hade varit världens sämsta mutant.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

kommer du ihåg brödsmulorna och dina synder den kvällen?
självklart, jag bevarar minnet av dem så gott jag kan. dina brödsmulor, mina synder.
kommer du ihåg Ukraina och bron som bar ditt namn?
jag kommer ihåg allt, om något förskönat och vagt.
jag önskar du kunde glömma.
jag med.

2011-12-25T06:18:00.002+01:00

konsten att vara här
när jag egentligen vill vara där.

2011-12-22T05:15:00.004+01:00

hur har det gått med det här med att börja om på nytt?
äh, sådär.
började om på nytt med att börja om på nytt typ

annars då? nu när det närmar sig 2012 tänkte jag göra en lista a la niotillfem. för det är sånt man gör när man har blommiga lakan, gardiner och doftljus.

inte ikväll dock.

2011-11-30T02:49:00.011+01:00

ångrar allt jag gör
ångrar allt jag inte gör

ångest över allt jag gör
ångest över allt jag inte gör

månaderna gick och ingen la märke till något,
förblindade av euforin

tills vi en dag insåg att vi inte ens kommer ihåg hur det var att dansa

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

17 november - natten till fredagen,
kombination av allt som är fel
klimaxerar i ett frosseri av allt som är mer fel

försöker successivt hitta mig själv igen
försöker tvätta bort gårdagen, cigaretterna och allt jag inte är

i ett försök att börja om på nytt
fyller jag mitt rum med blommor och doftljus...

2011-11-24T02:48:00.002+01:00

det var egentligen för varmt för den röda flanellskjortan. den var jätteful. han såg ut som ett barn. jag missade 3 bussar den kvällen och skulle komma att ångra allt. han sa att det var komplicerat. telefonen ringde 5 gånger. jag hörde inget mer. jag gör ett misstag och jag gör det med flit.

soothe, subdue, solve

en dag kommer jag hitta de rätta orden, och då kommer all make sense.

2011-11-05T04:26:00.002+01:00

trodde att det var hjärtat jag hade ont i hela den här tiden. insåg nu att det alltid har varit lungorna.

2011-11-01T16:08:00.001+01:00

are you good?
I could make you better

2011-10-31T22:30:00.005+01:00

den här natten var evig, så äckligt jävla lång och följdes av ingen dag alls. ville egentligen ingenting. är så otroligt självisk. vill bara vara ett minne som aldrig bleknar.

det var inte perfekt. det lyckas aldrig riktigt bli det här. alltid ett lager av smuts. jag lever myten om mig själv påhittad av mig själv. går in i glasväggar och kan inte komma över rastlösheten, snurrar runt, dansar runt och iväg och in i allt när jag egentligen borde tvinga mig själv att andas lite ibland. men så fort det blir tyst inser jag att jag inte kommer ihåg vem du är och hur det känns att vara med dig. och allt som återstår är att jag ensam försöker navigera mig hem genom en labyrint av betongbyggnader och ödelagda lekparker.

full som ett as

vet inte riktigt hur det känns. känns väl ungefär lite såhär:

...

se hur bra jag kan uttrycka mig.

jag kan fortfarande inte komma över lyckan i att glömma mig själv.
anything to forget everything.
jag vet att ni vet vad jag menar. vi hanterar det på olika sätt, eller inte alls. vad jag ville säga är att jag ändå är rätt kär i detta livet och allt vad det innebär.

2011-10-17T23:46:00.003+02:00

jag ville tro att den var ren och outspädd
vi försökte prata om det
om allt det som hände och inte hände
men efteråt talade vi aldrig mer om det
lät det rinna ut i sanden
kunde aldrig sätta ord på vår obestämbara längtan efter.. något

en dag kom jag att tänka på café treblinka
kommer du ihåg den gången vår lägenhet svämmade över?

det är egentligen samma story all over again. som det alltid är. eller så kan jag inte riktigt släppa det än. ikväll barn, byter vi ut vinflaskan mot en ölburk.

har först hålla samma takt som staden. hon sover aldrig - jag sover aldrig. det blir aldrig tyst häromkring. omkring och around och inside. hazy days, lazy days. allt är sömnigt, lite nihilistiskt, så tragiskt casual att det nästan är helt apatiskt. 20 år av oh well whatever nevermind. är det bara jag eller vår generation?
ibland känns det som att det bara är jag.

lol

the sound of her name sends a permanent shiver down my spine

2011-10-17T20:26:00.002+02:00

2011-10-14T03:50:00.004+02:00

ibland önskar jag att någon hade tappat mig när jag var ett spädbarn så jag kunde växa upp dum och glad. min vän är för dum för att ifrågasätta något. det är därför det alltid går så bra för henne.

det här livet alltså.

2011-10-14T03:02:00.009+02:00

londons skyline blir gråare och gråare för varje dag. det börjar lukta kallt och krypande ångest.
känner igen allt så väl, den här känslan av att vada genom likgiltigheten. det finns inte så mycket att säga om den really, den har en tendens att lämna mig helt död inuti. Det blåser så kallt och jag är frustrerad över något och jag vet inte vad. är så arg på allt. vill bara provocera och sen ba whatever, vända mig om och gå.

blablabla, han flackar lite med blicken, går vidare. vi försökte prata men det var jättekonstigt. jag ställer en fråga, han svarar med gester. det fanns ingeting konstigt med den obehagliga känslan av att jag hade varit här förut. "I don't know much about him. I heard he was a crackhead"

jag målar inte mina läppar i Bordeaux längre."Du ser trött ut" är det nya hej. vill bara att allt och alla ska chilla lite. klarar liksom inte ens av att hantera mina egna känslor, vill inte behöva tänka på andras. stänger in mig själv, stöter bort alla andra och intalar mig själv att jag fokuserar på skolan. vet i själva verket inte vad jag håller på med. försöker vänta ut det. det eviga väntandet alltså. tänker på det hela som en lång och utdragen förkylning. knaprar lite piller och/eller andra artificiella substanser i väntan på att bli frisk i huvudet.

allt smakar som aska i min mun. kom igen ångesthöst, fäll dina löv som plåster.

2011-10-06T15:31:00.002+02:00

har inga apple produkter och har aldrig läst tranströmer.
helt out of the loop så att säga.

2011-10-06T01:35:00.005+02:00

har tappat lite i vikt. äter dåligt röker för mycket sover för lite. färgat lite i håret. slutat måla läpparna i bordeaux. likadana kläder, likadan allting. oförklarliga blåmärken på mina ben. annars är jag som jag alltid varit. trött och oansvarig, försöker se så cool ut som möjligt. om ni undrade liksom.

2011-10-06T01:33:00.001+02:00

ångest över att jag har blivit så smal. skojar inte ens.

2011-10-06T01:30:00.002+02:00

Har upptäckt att med ungefär 90 procents säkerhet så hamnar jag i ett spirituellt black hole ungefär var 6e månad. Får ett mentalt psykbryt. Gråter tills det inte går att gråta längre. Hon (klart mitt psykbryt är en hon, svaghet ditt namn är kvinna liksom) kommer alltid utan förvarning. Ingen tingling sensation, ingen krypande ångest. Hon kan komma lika fort som hon kan försvinna. Vinterhalvåret är värst. Då kommer hon varannan timme. Jävla hora jag hatar dig.

Vad är detta och hur gör jag något åt det?

Jag har liksom så mycket skit att göra – så jag bestämmer mig för att inte göra något alls. Denna strategi har funkat relativt bra hittills. Jag är mäkta imponerad över mig själv ibland. Han har också mycket skit på gång just nu - så han bestämmer sig för att inte göra något alls. Klandrar inte honom. Det är så jag tar itu med grejer också. Men jag förstår inte, varför kan jag inte förstå?. Varför är jag så självisk? Vill skylla på att jag var ensambarn. Men det är jag inte ens.

2011-10-04T22:41:00.002+02:00

sommaren exploderade i ett kaos av smuts och våldsamheter. det var sommaren amy winehouse dog rockstjärnedöden och london stod i lågor.

mitt vemod försvann successivt..jag hade slutat längta efter något större, bättre och vackrare för jag var precis där jag skulle vara. . där all moral försvann någonstans i gatuvimlet
förgör och förgörs
förför och förförs.

allt som lockar oss tär på oss.

hungrig efter nya intryck
provokativ musik.
varje kväll frågade vi oss själva varför vi hänger i biljardhallar.
han trampade mig på tårna och jag bet honom i läppen.

jag ville aldrig att denna sommaren skulle ta slut.
alla var så perfekta

och så en dag kom regnet och alla häftiga njutningar skapar nu till slut en väldig olust.

2011-08-26T22:26:00.001+02:00

Perhaps when we find ourselves wanting everything,
it is because we are dangerously close to wanting nothing.

2011-06-28T02:28:00.004+02:00

det är svårt att romantisera allt det här, vardagen..tillvaron..ni vet. det finns inte så mycket romantiskt med den här staden. trottoarkanter och stentvättade jeans?

boy london?

jag vet inte, jag gillar ändå hur vi har det. hur vi hänger. hur vi skrattar.
hur vi försöker vårt bästa att komma i tid. hur vi aldrig vet hur natten kommer sluta. och
hur vi sakta inser att there's nothing we want to do and nothing we want to be.

hur allt är så hemskt men så vackert på samma gång. hur alla är så fina men så förstörda. jag har inte ätit eller sovit på tre dagar men jag mår så bra ändå och känner mig mer hemma här än någon annanstans i världen just nu.

det kommer bli en bra sommar. knock on wood.

make no mistake she sheds her skin like a snake

2011-05-12T01:06:00.001+02:00

det finns så mycket jag saknar. men mest av allt saknar jag mig själv.

2011-05-10T18:09:00.008+02:00

vi korsade bron som vanligt, och utan att vi märkte det hade årstiderna förändrats, min konvalescens lyser fortfarande med sin frånvaro..
det är väl priset man få betala för att ha älskat allt som gör mig låg, älskat allt som gör mig hög.

utforskar de artificiella paradisen,

en dag, en dag ska jag ta tag i det här. med livet. alltid det här livet. jag kan inte riktigt komma över vad den har gjort med mig, vad den gör. det hela är mycket enkelt, och väldigt förunderligt. låt oss inte gå in på detaljer.

försöker hålla mig fast vid stunderna,
som försvinner, lika snabbt som de kommer. och allt som återstår är känslan av att man befinner sig på fel plats igen... minns fragment av våren, av vintern,

och helt plötsligt är jag 20 och blir inte längre mjuk i hjärtat av trädkantade boulevarder.

la di da, la di da, la la

2011-04-07T02:23:00.003+02:00

jag bor 2 sekunder från den här. skrämmer livet ur mig varje gång.

2011-03-04T14:55:00.003+01:00

mamma gav mig 3000 for en ny kamera. jag vet inte vart dom pengarna tog vagen. men inte fan har jag en ny kamera.

jag hatar att vara tjugo.

2010-11-16T00:09:00.002+01:00

ångest över att jag har blivit så tjock. skojar inte ens.

2010-11-01T01:59:00.005+01:00

alla bilder från sophies kamera. här har vi miguel pole-dancing på red light. aa-fest i fulham broadway. någon annan fest. david innan han färgade sitt hår rosa. jag i aa. finaste you-young kvällen innan hon skulle åka tillbaks till korea. och aleks med en tändare.

2010-11-01T01:20:00.007+01:00

hinner aldrig vila i den här staden. antingen jobbar jag. eller så går jag i skolan. eller så måste jag plugga. eller så är jag full/bakfull.

annars är livet så som det alltid har varit. annan plats. andra människor. samma problem.
om kärlek och sånt.
om folk man hittar och folk man förlorar.
om pengar.
om bristen på pengar.
om konsumtion och disciplin.
om killen i korridoren.
om hur jag alltid ringer fel person utanför tesco.

måste börja använda kameran. för det finns inte så mycket att säga om london. det är fult och grått och jag festar för mycket och alla kids är hipsters4life.

2010-10-26T03:03:00.001+02:00

skriver business-rapporter, klockan är två, har fortfarande inte lärt mig att göra saker i tid.

2010-10-22T13:12:00.003+02:00

det här var i sverige.

2010-10-22T12:39:00.003+02:00

det var en torsdagskväll. jag trodde alla hade gått och lagt sig när jag kedjerökte och åt resterna av en födelsedagstårta, försökte komma på vad som saknades i livet. för det är väl så det är, det är alltid något som saknas. man får aldrig riktigt vara nöjd.

vad är det med dig?
jag har druckit för mycket vin.
jo, jag ser det på dina läppar.

tji fick han. det var vitt vin.

jag tror det är ljuset. det finns inget ljus här som man kan gömma sig bakom, som döljer allt det fula.

2010-10-18T01:15:00.004+02:00

förlorade min plånbok i fredags. på ett turkiskt kebabställe klockan 3 i knarkmeckat, dalston. hade inga pengar i plånboken dock, bara mitt id och mitt svenska bankkort. kan alltså inte köpa alkohol, inte köpa cigaretter, inte komma in på barer+klubbar och kan inte spendera mina csn-pengar. så mycket ångest!

vägrar betala 124 pund för ett nytt id.

verkligen, bästa livet. ska lägga mig ned och dö lite nu.

2010-10-13T00:37:00.004+02:00

i ett övergivet hus på Mare street. det var poesi på väggarna. så fint

2010-10-13T00:28:00.003+02:00

rom och cola i en vodkaflaska, precis som när man var 17, vi sitter på ett tak någonstans i Dalston. Det börjar bli för kallt för tak-kvällar nu.

2010-10-13T00:04:00.003+02:00

seriöst, är så sjuk, knaprar daynurse/nightnurse var fjärde timme. var tredje timme om jag vill känna mig lite rolig. jobbigt att vara sjuk när det i princip är sommar i oktober.

är lite stressad, ligger redan efter i skolan. blir så lätt distraherad. hur kan man inte bli distraherad när man bor här? förstår inte folk med självdisciplin.

äter fortfarande lika dåligt. saknar er allihopa, förlåt för att jag aldrig hör av mig, har aldrig varit bra på sånt.

osv osv. sammanfattning, vad jag gör; låter mig bli distraherad, låter livet förgöra mig, försöker att inte somna på nattbussarna. same ol' same ol'. fattas bara en ny fin lägenhet nu.

2010-10-10T15:29:00.006+02:00

så här ser oktober ut i london: 20 grader och sol!!!!
det har varit soligt 4 dagar i rad nu, inget regn, inget grått. bara sol. har gått utan jacka om nätterna. kanske därför jag sitter och snorar upp min tredje toalettrulle nu.

har vart konstant full de senaste veckorna, har jobbat, har gått på föreläsningar, har skrivit rapporter och vunnit en utflykt till topshops huvudkontor, har fått kläder för 400 pund, har dansat, har pussat, har ramlat, har fina nya vänner, har ätit för många subwaymackor, har försökt tjuvkoppla bilar, har gått in i glasväggar - 3 gånger.osv sånt man gör när man inte är i hemma.

älskar livet lite för mycket just nu, och sånt bådar aldrig gott.

2010-09-28T20:36:00.006+02:00

shaking, aching, tender heartbreaking.
ungefär. så.

alla knappar att knäppa upp.
ungefär så.

tackar nej till kokain for femte gången ikväll. "no thank you, but thanks for offering"
en dimma av cigarettrök. lördag blev till söndag och i en pöl av vodka dansar vi till sunday morning. jag önskar att jag vore mer flitig med kameran, jag glömmer alltid att föreviga mina kodakmoments. jag önskar att jag vore mer flitig med mitt liv.

blablabla. har börjat universitetet, det är väl bra, heta killar, billig mat, lectures and seminars, jag är sååå inte redo att bli seriös dock, vill bara jobba och tjäna pengar och bli full på vodka och spela biljard till klockan 5 på morgonen.

inser att jag kanse aldrig kommer att åka hem. vilket känns... jag vet inte.. är så trött, har ännu en såndär..temporär livskris. vet inte. tänker. letar efter något.

mest shaking och aching faktiskt.

2010-09-19T23:47:00.001+02:00

...och där har vi ännu en anledning till varför jag har emigrerat.

2010-09-17T22:48:00.002+02:00

2010-09-17T22:41:00.002+02:00

2010-09-17T22:36:00.003+02:00

tre veckor i sverige. det var lite soligare än vanligt. det kändes konstigt att jag bara var där på semester. solsemester i småland. hursomhelst så blev jag snabbt rastlös.

nu är jag tillbaka i london. känns bra, kan köpa alkohol igen. är väldigt oförberedd inför universitetet dock. i wrayburn houses trappuppgångar luktar det alltid hasch. med en sharpie har någon kladdat obsceniteter på betongväggarna. blodfläckarna på marken leder till dör 33. vår dörr, dörr 32, går aldrig riktigt att stänga helt.

det känns jättekonstigt. att bo här. på riktigt.

en gång blev jag våldsamt kär i någon med tatueringar över hela vänster arm och ett K på höger arm. K som i ketamine. jag vet inte riktigt vad som hände med den historien.

en annan hade svalor längst med armen. jag tyckte inte om dom så värst mycket. jag tyckte inte särskilt mycket om honom heller.

and if the moon turns blue. kiss someone quick. and tell me, how was life?

det är i vilket fall fashionweek. jag ska bli full. så jag kan glömma allt jag måste göra.

2010-08-21T02:02:00.002+02:00

I cut your soap, I wash your hands, I make you smile.

2010-06-11T21:51:00.004+02:00

london alltså, den här staden är ingenting som paris, allt är lite fulare, allt är lite dyrare, lite kallare. möten och avsked i ett ändlöst kretslopp. på puben, klubben, jobbet. blir så trött men vill aldrig att det ska ta slut.

alla överraskningar irena, verkligen, bara här kan man råka stöta på carl barat utanför the strokes första spelning på fyra år, utanför världens minsta lilla klubb med världens längsta kö.

det var galet. sweat was dripping off the ceiling.

2010-06-10T14:43:00.004+02:00

ett år senare, ett år efter studenten,är i london och såg the strokes för mindre än 24 timmar sen. kan dö lycklig nu.

så värt 8 års väntan.

2010-04-06T11:01:00.002+02:00

åker till london nu, lämnar er med det här.

2010-04-02T02:39:00.004+02:00

"det fina med sex är att det tar slut"

2010-03-30T20:56:00.003+02:00

2010-03-30T20:50:00.005+02:00

1.alltså, livet har arbetat emot mig i fyra månader nu. så om en vecka åker jag till london för att glömma bort mig själv lite. glömma bort livet. förhoppningsvis tar jag eurostjärnan ned till paris också, ska bli full, ska bli glad, ska shoppa dyrt, ska låtsas att jag är fabulous och gråta vid en metronedgång igen.

2. mamma säger att jag svär för mycket. att jag är ofin. att jag borde vara mer som min bror som lägger hundralappar i röda korset-bössor. (dumhuvve) däremot skulle jag inte behöva vara rädd för att bli rånad ifall jag semestrar i vietnam, det är liksom allmänt känt att det är bara hemlösa och horor som inte kammar sig. och ingen vill ju råna hemlösa horor.

3. jag har haft en telefonintervju med westminster. intervjun skulle vara i 20 min. hon la på efter 6 minuter efter att ha själv pratat i 5 minuter. men något rätt måste jag ha sagt för jag blev antagen. booyah. flyttar alltså till london i höst. har annars varit inställd på att flytta till manchester och bli rånad, skönt att slippa det. flyttar till london och dör av svält istället.

4. läser bara f scott fitzgerald. lyssnar bara på lil wayne. min kvinnosyn är alltså fucked up nu. fast det är okej, kvinnofolk är fan cp. självhat är också fan cp.

5. har blivit kär två gånger denna månaden.

6. vad mer. jag glömde bort internationella kvinnodagen och earth hour. slutsats, jag gillar inte kvinnor, jag gillar inte världen. inget nytt inget nytt.

I would never want to belong to any club that would have someone like me for a member

2010-03-05T00:55:00.004+01:00

2010-02-27T03:38:00.003+01:00

2010-02-17T02:24:00.005+01:00

TiK ToK irena

2010-02-13T21:07:00.004+01:00

2010-02-13T21:01:00.005+01:00

2010-02-13T03:24:00.004+01:00

jag har blivit av med min rytm igen. jag kan inte äta. jag kan inte sova. jag kan inte göra något längre förutom att spela mario kart. det enda jag är bra på är mario kart. alla dagar ser likadana ut. jag har till och med glömt bort hur vodka smakar. jag, jag, jag.. urrgh, jag är så trött på mig själv nu men har ingen annan att skriva om. har i alla fall blivit antagen till en skola i skottland, vilket gör livet mindre tungt och jag kanske kan börja slappna av lite igen. *slap* måste sluta whina, måste lyssna på annat än suicide, måste börja dricka alkohol igen.

2010-02-13T02:08:00.003+01:00

2010-02-10T04:02:00.004+01:00

2010-02-10T03:56:00.003+01:00

det är svårt att inte tröttna på sig själv. förstår varför vi uppmuntrade varandras dåliga vanor. Lucky strike. Camel Light. osv. allt för att förlora sig själv. lyckan alltså, lyckan i att förlora sig själv.

vill glömma att jag behöver pengar och att det helt seriöst är hål i mina skosulor, att jag bara går runt och är överflödig och att jag måste hitta ett jobb. såg en kvinna på Skavlan berätta om hur hon hade flyttat till Sicilien och hängde med mafioson. efterlyst av Interpol och allt. är också redo att försvinna nånstans. glömma bort mig själv lite, hänga med mafioson.

min vän jobbar på ett gayfik, han bryr sig inte, röker fortfarande lika mycket, äter pepparkakor och löser korsord om kvällarna. ibland tycker han synd om sig själv. jag tycker om alla som tycker synd om sig själva. vi uppmuntrar varandras dåliga vanor.

2010-02-06T22:08:00.000+01:00

mitt inflammerade öra vill aldrig läka. jag så har hiv.

2010-01-25T19:50:00.003+01:00

2010-01-25T03:50:00.009+01:00

2010-01-25T03:43:00.005+01:00

2010-01-20T20:52:00.005+01:00

gick och la mig klockan 5 i den obäddade sängen. drömde om ingenting. vaknade.... ute är det grått. naglar, brutna. konstant uttråkad, saknar väl staden som röker marlboro light och väntar på den stora revolutionen. skulle inte sakna, men gör det ändå, har ändå ingenting bättre för mig. är lite kär också, har ändå ingenting bättre för mig. försökte dock ta mig an kerouac igen. men fattar fortfarande inte hans tjat om den gyllene jävla evigheten. läser norwegian wood för femte gången istället.

ive got 99 problems and they're all bitches

2010-01-17T04:03:00.006+01:00

det enda roliga i mitt liv just nu är fyllesmsen från brighton.

2010-01-10T19:00:00.012+01:00

2010-01-10T18:35:00.006+01:00

2010-01-08T04:39:00.004+01:00

staden är numera bara fragment. en bit av floden, en cykel utanför bokhandeln, utgången vid fontänen, en trafikerad gata, mannen på bron med kassen i handen, blöta trottoarstenar och tomma luckystrike paket, mitt kvarglömda puder i hans badrum .. osv.

jag glömde inte det avsiktligt, faktiskt, hon trodde att jag lämnade den där som en souvenir, en avskedspresent typ. hade aldrig lämnat kvar mitt jätteseriösa dyra nyinköpta puder med mening. hade aldrig lämnat kvar något för den delen, älskar allt som är mitt för mycket. fuck vad jag sörjer den fortfarande. Dessutom lämnar man inte souvenirer. man tar dem. så som jag snodde lite klistermärken, lite poesi och lite sjalar från diverse. hade jag varit en man skulle jag varit en sån snubbe som hade en hel tros-kollektion gömd i en kartong i garderoben, en för varje erövring. ja antagligen. varför inte.

ond cirkel det här get under to get over, helt plötsligt har man en ny to get over, och alltså måste hitta en ny to get under. rätt komiskt, vet inte om jag ska skratta eller gråta. orkar inte mer, ska hålla mig till det jag gör bäst, att dra isär kluvna hårtoppar. på så vis slipper man både besvär.. och kluvna hårtoppar.

2010-01-08T03:20:00.004+01:00

2010-01-05T00:17:00.005+01:00

2009-12-28T06:17:00.003+01:00

en decembermorgon minns jag tuilerierna, den bleka mannen klädd i svart och flickan som spyr neon på riktigt. minns bänken där mina fötter inte nådde marken, hur jag satt och hörde fragment av konversationer mellan okända människor istället för att lyssna på hans förklaring till varför han gick runt med en stor svart tom portfolio, antar att jag aldrig kommer få reda på det nu..

den här decemberdimman alltså, lägger sig som ett jävlamoln över staden,om jag tänker efter riktigt noga, så kan jag fortfarande inte komma på hur jag hamnade här, vart jag är på väg..och vad fan jag håller påmedlängre. det är grått när jag går och lägger mig och det är grått när jag vaknar. drömmer inte om någon längre. drömmer om ingenting. obalans, allt är i obalans, måste nog börja vänja mig vid livet tills jag märker att det inte finns och slutar förbanna det.

2009-12-22T04:59:00.006+01:00

min sommar, tog slut för fort. min höst, tog slut för fort. Paris enorma ljussken har försvunnit.. där fanns det en klocka som tydligen räknade ned mot apokalypsen, en kväll när vi gick förbi den frågade jag om det var på riktigt. så sa han "dont worry we have time" undrar hur många gånger han har sagt det innan.

jag borde sova. har egentligen ingenting att säga. för trött för att vara vaken, för pigg för att somna. tänkte skapa en ny kategori och döpa den till narcissism tills jag kom på att jag lika gärna kunde döpa hela bloggen till narcissism...så jag sket i det. precis som när jag sket i hörnet.. he-he-he.. he..he .alltså, den här bloggen är fan dömd. orkar inte ens anstränga mig längre. skrev först fel på anstränga så det blev astränga. as..tränga. låter lite äckligt. ... okej..jag borde sova nu. borde sova nu.

2009-12-21T01:36:00.008+01:00

kylan. kylan. jag hade glömt hur kallt det blev om vintrarna och jag är så jävla uttråkad. har börjat ta kort på mig själv osv. jag kan inte heller skriva ett personligt brev. jag äter konstant men oftast ligger jag och stirrar på taket. det finns inga sprickor i svenska tak och det finns ingen som ligger halvnaken bredvid mig. jag kan nog inte skriva brev överhuvudtaget. när mamma har gått och lagt sig går jag ut och röker. jag kanske bara inbillar mig. men cigaretterna smakar annorlunda här. för övrigt känner jag mig rätt fin när jag precis har varit ute och har rosiga vinter-kinder, röda spruckna läppar och kolsvart torrt hår. sorgligt att det är ingen som kan se mig då. kanske lika bra, allt är ändå mycket finare på håll. jag hatar när man har dödat illusionen.

vill alltid dricka kaffe med cigaretten, så jag gör kaffe, jag har lärt mig hur man gör kaffe, snabbkaffe visserligen, men jag har ändå lärt mig. tvn är sönder också, så jag sitter vid köksbordet och stirrar på en tom vägg, försöker leta efter sprickor men det finns inga sprickor i svenska väggar, och jag gjorde mitt eget kaffe för det var ingen som kom med kaffe och egenrullade camel cigaretter.

jag fikar för mycket. det är allt som händer. har slutat skriva för det finns inget att skriva om, finns inget att försköna. kan bara whina och skriva om vad jag åt till frukost, men jag har inte ätit frukost på fem år så jag kommer nog bara whina mest. min mobil är död. nästan glad att den är död, nu slipper jag fyllesmsa och kolla mobilen varannan minut i hopp om att jag har fått ett sms från ett speciellt +33nummer. om nätterna lyssnar jag på david bowie, för det är hans favoritartist. jag är så patetisk döda mig nu.

jag brukade gråta till vartenda avsnitt av grey's anatom, en patient dog, vem som helst, den mest obetydligaste, jag storlipade, mcsteamy naken, jag storlipade, izzie bakade, jag storlipade..nu kände jag ingenting när o'malley dog. alla bara dör. (brittany murphy dog nyss) är man inte död sitter man och whinar, jag känner mig både lite död och mycket whinig. så jag försökte ta mig ur huset och lyssna på andra ett tag, och de var precis så som jag kom ihåg dem. upprepade deras problem, och komplex och komplex och problem, berättade om allt som berör och förgör men ingen sa egentligen något. det finns inga sprickor i deras fasad. jag sa det dom förväntade sig och log lite. men jag blev så jävla trött, 18 år och jag kan inte komma ihåg senaste gången jag var ärlig. så jag var ärlig för en gångs skull och det blev så fel, allt är tydligen tabu. kan inte säga något. jag har känt dom så länge jag kan minnas. men dom känner inte mig alls. kylan, hade glömt hur kallt det är här året om.

if you can't get over, get under.

2009-12-20T22:35:00.002+01:00

funkar inte, funkar inte alls.

2009-12-17T19:34:00.008+01:00

Run run run away little girl
Get your fun in this trashy world
Empty-hearted boys by your side
Lick your lips and fuck suicide

2009-12-15T01:13:00.003+01:00

det är ändå fint melankoliskt att vara tillbaks. håller mig sysselsatt, så att jag slipper tänka på allt jag saknar i paris. den kalla svenska vintern alltså..

2009-12-14T16:12:00.005+01:00

Decembernatt, underliga bleka decembernatt, och en man med en halv halsduk spelade sin öreblues för mig den kvällen, vi åt baklava till efterrätt och ältade våra misslyckade, förlorade kärleksrelationer på en stentrappa under ösregn. det var på gränsen till det outhärdliga, kylan, regnet, den tomma whiskeyflaskan och bara en enda cigarett kvar och egentligen, så var det fel man, fel arrondissement, men han hade namnet, och en finare stavning, så skitsamma. whiskey-andedräkt, aleksandr, du borde ha druckit vodka.

ung, fattig, visste inte vart jag befann mig, vet inte vart jag är på väg, hade alltså inget att förlora, förutom stoltheten, men den överger mig så fort jag blir berusad. så skitsamma. tiderna är fan svåra, vem kunde tro att någon skulle komma, men han kom, jag kom, och vi kommer vara som vi alltid har varit ändå. och snart skulle vi hem, så det spelade ingen roll, skitsamma. vi har varit med om det underbara, det skitiga, det underbart skitiga, har levt myten om mig själv, påhittad av mig själv..vem vill vara dödlig egentligen, vi försöker, försöker, fortsätter, försöker..blabla.

välkommen hem

2009-12-14T00:09:00.002+01:00

På circus lånar en tanklös mor ut sitt barn till den kinesiska trollkarlen. Man lägger ned det i en koffert. Man öppnar kofferten och den är tom. Man stänger kofferten och öppnar den på nytt. Barnet uppenbarar sig och går och sätter sig på sin plats. Men det är inte längre samma barn. Det vet alla.

2009-12-10T19:12:00.006+01:00

saknar ris. saknar sojasås. saknar ris med sojasås. saknar riskokaren. saknar kött. saknar färdiglagad mat. det är fan allt. (okej lite mamma pappa också, men det är för att dom kan laga mat)

2009-12-06T17:19:00.006+01:00

man vet att det kanske är dags att åka hem, när stammis-baren hatar en och man spenderar kvällarna med att springa ifrån gamla kärlekshistorier - träffar möjligtvis nya, och till slut påminner varannan boulevard mig om någon som egentligen är en och samma person. allt är så stort och så litet på samma gång. och den här jävla staden alltså, som ett överexponerat foto döljer hon allt det fula och kvar finns bara kärlek, oändlig kärlek.

fan.
jag vill inte åka hem.

2009-11-20T20:34:00.005+01:00

But it grieves my heart, love,
To see you tryin' to be a part of
A world that just don't exist.
It's all just a dream, babe,
A vacuum, a scheme, babe,
That sucks you into feelin' like this.

2009-11-20T14:21:00.007+01:00

det börjar närma sig sitt slut. känner det i kroppen, och plånboken. och lägenheten har börjat falla ihop, inte så konstigt kanske med tanke på att vi har lyckats bränna upp köket och översvämma det inom loppet av en månad. men paris är en bitch och doesnt give a shit, så det är bara att hänga med.

förövrigt är det 19 plusgrader här om kvällarna. suck on that sverige.

(jag skojar inte, han heter giovanni)

2009-11-20T01:19:00.013+01:00

det var en kylig novemberkväll. och på en sangria-bar vid zolas grav träffade jag en man. han hade en bok i fickan, och flera andra varningstecken som jag alltid väljer att ignorera. alla gifter absorberades och jag kände mig som freuds oäktenskapliga barn. såg honom genom ett rökbeslöjat rum och den okända stickande aromen av något farligt, varmt, inbjudande men åh så farligt. italienaren försökte varna mig "he is a cliché, he is a fake, don't go." men giovanni, det är jag också. jag vet att det är en dålig vana som jag måste bli av med, men inte nu. jag vill skriva om hur han luktade men vi ska itne göra det mer klyschigt än vad det redan är. i vilket fall så log han. han log. skakade bort håret ur ansiktet. log igen. och jag visste att den här natten skulle förvandlas till en hög gamla plagg på ett smutsigt parkettgolv.

och ett jävla blogginlägg tydligen.

2009-11-12T02:26:00.003+01:00

2009-11-06T21:21:00.004+01:00

ingen av oss kunde sova den kvällen. det var alldeles för varmt. låg och följde röken med blicken medan han räknade sprickorna i taket. luften stod stilla i rummet men herr oberst fortsatte att sjunga melankoliskt om kärleken. den där låten som jag nu för alltid kommer förknippa med den där kvällen. kunde inte andas. kunde inte andas.
vi går ut. följ med mig ut. jag kan inte andas. vi tar en promenad. kom.

så istället stod vi ensamma mitt på den ödelagda gatan och frös. jag tänkte verkligen, att det skulle vara uppfriskande och skönt. jag tänkte verkligen, att jag kunde forma situationen. men situationen ville inte forma sig efter mig. jävla liv. istället befann jag mig i nåt omedvetet drömtillstånd. jag kunde fan inte andas. på riktigt. och jag hörde inte ett ord av vad han sa. bara massa ljud, tom fonetik. jag tror jag hittade på en egen dialog i huvudet. men den kommer jag inte ihåg nu.

en cigarett vilade nonchalant på hans underläpp. till och med sättet hur han fimpade cigaretten är densamma. han bara låter den falla. jag rökte jävligt många cigaretter den kvällen. så kärleken är per definition osund och destruktiv. eller vadå kärlek. han ser bara väldigt bra ut.

2009-10-30T16:07:00.002+01:00

har så fått svininfluensan.

momma didn't raise no fool,

2009-10-22T21:18:00.002+02:00

jag brukade vara kär i alla, nu är jag bara kär i mig själv.

2009-10-20T23:56:00.003+02:00

han fyller muggen med kaffe, fyller skrivböcker med drömmar, faller ihop, faller isär, fyller lungor med skräp, faller lite närmare, fyller väggar med ironi, fyller år, faller lite längre bort, faller sönder, fyller nätter med alkohol, faller i bitar, fyller livet med äventyr, faller dit, faller genom rymden. regn som föll löven som faller, faller till marken, faller tills han inte känner något. fyllda gator av turister, uppgifter att fylla. en fylla. fyller i papper, fyller på bläcket, försöker fylla någons skor, låter min kropp falla, jag är fallen, han faller tillbaks, faller lite närmare, fyller mig, med sig.

2009-10-20T01:03:00.001+02:00

jag tycker inte du är mystisk om jag bara tänker på dig, för jag brukar sammanfatta personer rätt ofta och för mig är du liten, asiat, trevlig, lugn, gillar xman, har kanske aningen för lätt att romantisera saker ibland, och du har för stora skor

men om jag funderar på det så är det ju så mycket man inte vet om dig som det verkar som att man inte skulle fråga om, eftersom du på ett omedvetet sätt och mycket subtilt ffår samtal att aldrig röra sig åt vissa håll

idag saknar jag kvinnan som sysselsätter sig med sånt här, and that's why we love her,

2009-10-19T22:41:00.004+02:00

2009-10-18T22:30:00.003+02:00

allt vi äger luktar cigarettrök och kärleksmöten, det sätter sig i våra kläder, våra lungor, våra hjärtan. utanför lyser fyrverkerierna upp himlen och vi kan fortfarande inte se stjärnorna. folk demonstrerar för att få rätten att leva i världens näst ensammaste stad, och grannarna stänger sina fönstren för att slippa höra.

2009-10-15T00:48:00.000+02:00

"jag är som en simsgubbe, fast med väldigt väldigt många behov"

2009-10-13T23:34:00.007+02:00

2009-10-13T23:28:00.008+02:00

efter tretimmar och otaliga cigaretter senare kom jag, väldigt försenad. han hade redan tömt halva flaskan och när den slutligen stod tom påbörjade vi en deprimerande konversation om livet, allt vi gör, allt vi pratar om, allt det handlar om. han berättade om sin depression, sin längtan, sina ursäkter och hur han ljuger för mycket. Serge Gainsbourg i bakgrunden berättar hur han inte älskar längre, jag undrade ifall han hade något underliggande motiv för låtvalet men jag frågade aldrig. vi sa så mycket, men jag vet fortfarande inte vem han är - jag antog att allt var en lögn, här satt jag och lyssnade på fiktion och spelade med - jag hade fastnat vid lögnen och kunde inte släppa det. jag gillar inte honom speciellt mycket, det är bara det att han ser så bra ut när han blundar och sjunger på franska.

2009-10-13T23:10:00.006+02:00

2009-10-13T23:07:00.004+02:00

hej. från paris,
jag träffade en man. han skrev dikter och sniffade lim. han lever sitt liv i oregelbundna rytmer. han satt ensam och jag la ett lager drömmar över alla känslokalla ansikten. alla röster dränks i ljudet från högtalarna, unga röster, svordomar på främmande språk och klingande glas. det luktar gammal öl och gammalt maginnehåll. men jag hör inget, känner inget, ser inget. han kom och målade alla väggar svarta

om linneas sliskiga italienska män

2009-10-05T18:00:00.003+02:00

"det är ingen fetisch, det är en jävla livsstil"

2009-09-21T16:43:00.007+02:00

befinner mig i allt märkligare situationer. kokainlangare, modeller, fotografer, lägenheter med vy på eiffeltornet OCH triumfbågen, får skjuts till exklusiva klubbar med en privatchaufför, en stor svart bil med skuggade rutor. anländer till klubben utan namn och går före i kön.VIP bordet, omringade av 3 ryska livvakter. mannen i dolce&gabbana tröja beställer in 10 flaskor cristal, men vi är simpla människor, vi ville ha vodkaredbull. så vi fick vodkaredbull. sen blev det suddigt och vi missade skolan dagen efter. en mycket bisarr kväll

vi har paris största sexdistrikt fem minuter bort.

2009-09-14T17:44:00.009+02:00

2009-09-14T17:28:00.003+02:00

Lägenheten är en lägenhet på andra våningen på rue feutrier. persiennen till höger ser ut som ett galler. på tredje våningen är lampan alltid tänd. Och när man går ned på gatan är det alltid samma ord man hör. någon kommer, hälsar, men hinner aldrig ta farväl. alla dessa ansikten, alla dessa liv. allt är så stort och så litet på samma gång. men knark finns att köpa på tredje parkbänken från vänster.